Ja, shit vad ska jag säga egentligen. Min häst är en underbar individ
som alltid gör sitt bästa och sköter sig fasiken alltid. Det började med
att vi kom i god tid, så han fick lugnt och fint stå i transporten och vänta
en liten stund. Han stod som ett ljus i transporten!
Jag tog ut honom i god tid innan jag skulle starta för att han skulle kunna
få titta lite på anläggningen i lugn och ro. Jag hinner inte mer än upp i sadlen
och ta mina stigbyglar, så ser jag en stor brun häst galoppera ut ur Niclas
Arvidssons lastbil, helt utan träns eller grimma. Hästen var helt lös.
Det var bara jag och en till på parkeringen då och den andra var en tjej
som ledde runt sitt sto.  Hästen som kommit lös visar sig vara en HINGST
och är ju genast framme vid stoet som får panik den stackarn och sliter sig.
Tänk er kalabaliken. Två hästar helt lösa nu galopperandes runt varav ett
sto och en HINGST!!
Angelo blev gaanska spänd, men höll sig ändå på mattan. Jag är glad jag
satt på honom, annars hade jag aldrig kunnat hålla honom. Han hade också
slitit sig.  Shit asså. Tillslut lyckas folk sära på hästarna och niclas fick tag i
sin häst och ägaren till stoet fick tag i henne. Stackars lilla stoet var chockad
men turligt nog oskadd.
Sen rullade tävlingarna på... långsamt. De hade tio hinder på banan och
långa vägar. MÅNGA hästar stannade, folk trillade av till höger och vänster osv.
Tog ganska lång tid innan det blev min tur att ens gå in på framhoppningen.
På framhoppningen var han superfin och hopapde skitbra. Som alltid!
Väl inne på banan skrittade jag runt, travade runt hinderna och han var såå
cool. Tittade inte på något. Kändes väldigt stabil och fin.
Styr mot första hindret och han hoppar av jättefint. I landningen däremot så
kasar han till ganska mycket. Efter det så rann självförtroendet lite ur honom.
Han blev så osäker! Galoppen blev fyrtaktig och han tog lite bettet ifrån mig
och sprang vid sidan om hinder två. Precis som att "Matte, det här vågar inte jag!"
Jag styr på igen, med en lång sväng och sådär, och ja, han hoppade, men inte
som han brukar. Vi tar oss över något hinder till, sen gör han samma sak igen.
Han stannade inte på hinderna, och han kastade sig absolut inte åt sidan. Det
var liksom inte för att han var dum på något sätt, utan han tyckte helt enkelt
det var för halt och blev osäker.
Jag avbröt rundan och gick för att hoppa något hinder på framhoppningen som
var på grus istället. Där var han sig själv igen.
Fasiken vad arg och ledsen jag var på mig själv. Här ställer min häst upp till 100%
hela jäkla tiden och så utsatte jag honom för detta. Å andra sidan, hur kunde jag
veta att där skulle vara så förbannat halt?
Man lär sig av sina misstag med facit i hand och jag lärde mig idag att jag har en
fantastiskt snäll häst. Helt underbar häst.
Tror det är fler än Angelo som upplevde att underlaget inte var okej, för det var
så otroligt många som stannade och inte vågade ta tag i hinderna.

Känns jättetråkigt att han fick uppleva detta. Det var inte alls min mening :(
Tur han är polack och har så gott självförtroende i sig själv så han inte blir
knäckt av en sån här tråkig erfarenhet.

Vi tar nya tag nästa gång :)



Ser ni hans uttryck? Inte som det brukar vara ;) Stackarn..