Poetic Poetry!

Ponnyn som tagit sig hela vägen. Hela vägen till toppen, men
han har vandrat en krokig väg och allt har inte varit en dans på rosor.

Tänkte berätta historien om ponnyn som satte stora spår i mitt hjärta.

År 2004/2005 så åkte jag upp till runt varberg och skulle titta på en ponny.
Det var väl inte den ponnyn jag var direkt förtjust i i annonsen, men vi skulle
ändå åt det hållet, så varför inte titta? Ponnyn stod hos en ryttare som köpt
honom bara ett halvår tidigare för att tävla stora klasser på honom, men
det blev inte riktigt som hon tänkt. För han var väl inte riktigt helt överrens
med henne. Ryttaren tävlade de största klasserna själv på flera ponnysar,
men trots det så lyckades hon varken få rätt på eller sitta kvar på denna
ponny.

Liten var jag men jag satt upp och provade honom. Jag minns inte så mycket
från den dagen, men jag minns att ponnyn liksom pustade ut och kändes
ganska harmonisk. När jag provat honom så la han hela huvudet i min famn
och det var som att han bad mig om att ta med honom!

Och kunde alex hjärta neka honom? Nej. Hem kom vi senare med en stoooor
ponny, på papperna 142cm. Omusklad och med en väldigt svag livsgnista.
Han hade ju trots allt varit så gott som bortglömd i ett halvår. Han dög ju inte
åt den ryttaren som inte redade ut honom.

Poetic Poetry fick smeknamnet Pelle. Folk som såg oss på lite håll kunde inte
skilja om det var min b-ponny Ronja jag satt på eller om det var Pelle.
Så lika var dem!

Pelle var en svår ponny. Han accepterade mig med en gång, men han var som
sagt mycket svår. Jag vet inte hur många bockserier jag varit med om på honom.
Alldeles för liten var jag, men vi kämpade på. Jag tyckte väldigt mycket om honom!
Sommaren där när vi flyttade ifrån stallet och ut på betet så blev ponnyn som förbytt.
Han bockade inte en enda gång under hela sommaren, och var som en dröm att rida.
Helt underbar. Men, så fort vi flyttade tillbaka till stallet och "kraven"/"pressen" kom
igen, så blev han väldigt svår igen. Jag försökte kämpa, men ponnyn var påtok för
stor och svår för mig då. Så vi la ut en annons.  Jag hade nu ägt honom i strax över ett halvår.
Hunnit tävla honom lite småklasser.

Det ringde väldigt många på annonsen, för vi la ut honom ganska billigt.
Några provade, men Pelle var väldigt bestämd och gick inte en meter med folk:o
Vi var väldigt kritiska och hade aldrig sålt honom om inte just Maria hade ringt. Från värmland
tog hon med sig hästtransport ner och kom och tittade. När hon satt upp, så slappnade ponnyn
av och gick som en dröm. Hon kunde göra allt på honom. Snabb affär och pelle åkte direkt
samma dag till värmland. Givetvis var jag ledsen, men samtidigt så var det det bästa vi kunde
göra då. Jag var för liten, han var förstor och för svår.

Maria gjorde ett fantastiskt jobb på denna ponnyn. Herregud, jag blir så imponerad varenda
gång jag tänker på det! Hon lyckades vända denna ponnyn och fick verkligen fram den
fantastiska kapacitet där var i honom! Hon var överårig dock och red honom som storhäst.
Under tiden hos Maria, så mättes han om och blev c-ponny. 139 cm var han och blev en
alldeles lagom c-ponny. Med Maria, så tävlade Pelle LA dressyr, och upp till 120cm hoppning-
med storhästarna! Hur läckert är inte det?

Ett år senare så kände Maria sig klar med honom och han åkte ut på annons igen.
Jag fick världens klump i magen. Jag visste ju hur han var och jag var ju fullt medveten
om att han inte var en enkel ponny. Men, efter att ha ringt Maria så blev jag lugn igen.
Hon hade inte bråttom och hon sa att han endast skulle få lov att bli såld till rätt hem.
Många hade tydlgien varit och provat honom, utan någon vidare framgång.
Han vägrade röra sig med de som prova honom!

Han bestämde vilken ryttare han ville ha på ryggen själv. Smart ponny.
Till sist kom där en mor och dotter. När mamman satt upp så gick Pelle
superfint. När dottern på runt 11 år satt upp, så kunde hon bara skritta honom.
Men, de blev förälskade ändå och bestämde sig för att köpa honom.

Och... där är han än idag!

Miranda, som tösen heter, kämpade ett halvår och kunde bara skritta honom innan
han accepterade henne. Det kallar jag kämparglöd och kärlek! Därefter har det
bara blivit framgång på framgång. De började på LCnivå i dressyr och hoppning
och nu tävlar de de allra största klasserna i dressyr.

De skördar framgång efter framgång. De debutera SM i höstas. De har fått stipendium
Miranda har fått 8 000 kronor, som användes till träning för A-tränaren Lars
Andersson i höstas. De tävlar framgångsrikt på de största tävlingarna.
De är uttagna till Nordiska Mästerskapen för C-ponny, falsterbotävlingarna och
massa mer. De har vunnit DM i stockholm.

Miranda har nu haft Pelle i runt 5-6 år och ponnyn är på toppen av sin karriär.
Jag blir tårögd när jag tänker på denna ponnys livshistoria och när jag själv
vet vilken svår ponny det är. Det är en ponny som väljer sin ryttare.
Han går inte en meter ifall han inte accepterar ryttaren. Det är en ponny man
måste vinna förtroende med. En ponny med DET.

Många frågar mig om jag ångrar att jag sålde honom då för många år sedan.
Men, nej. Absolut inte. Jag kunde inte gjort ett bättre val. För både min och ponnyns
skull så var det det perfekta. Och det kunde ju inte blivit bättre. Han är där han
ska vara. Hos Miranda Iderfors-Widell!





Som en saga!

Lucy





Sommaren 2006 tävlade jag en ponny som hette Lucy dressyrklasser
tom LA. Riktigt fin, men mycket speciell ponny. Ett sto ut i hovspetsarna.
Här gällde det verkligen att fråga och lämna in ansökan i tre olika exemplar.
Men, vi kom ganska bra överrens och lyckades både vinna o placera oss i
nästan alla klasser vi startade. Riktigt fin ponny!
Undrar var hon finns nu?

Saknad ponny

Saknad liten ponny som jag red väldigt mycket i början när jag jobbade
på Stall Kuskahus. En irländare, inte så vacker utseendemässigt, men urläcker
att rida på. Mycket speciell och bestämde själv vem hon ville ha på ryggen.
Hoppade HUS.

Lilla gul <3






Ronaldo?

Ett önskeinlägg var att jag skulle skriva om ponnyn Ronaldo och
visst kan jag göra det :)
Ronaldo är en c-ponnyvalack på stolta 139cm. Kort och kompakt.
New Forestponny född -99. Den här ponnyn började jag lära känna
första gången för flera flera år sedan. Vår start var ganska rolig.
Red honom dagen innan en tävling i Perstorp. Det gick väl helt
okej, så vi for och tävlade i Perstorp dagen efter där vi gick
in och vann första klassen, haha!
Lyckad start eller vad ? ^^
I andra klassen tror jag vi fick ett stop i omhoppningen, blev nog
lite missförstånd.



Andra tävlingen ägde rum i Hässleholm där vi knep femteplats i första
klassen och en vinst i  andra klassen en LB. Det verkligen SPÖREGNADE
den dagen :o Men, tollefis hoppade som en liten gud iallafall.
Haha, minns det som igår!



Tredje tävlingen var i kågeröd där vi slog till och vann båda klasserna.
Hmmm... Vi hade ganska bra flyt ^^



Nää, ska sluta och rada upp alla tävlingarna. Kan väl säga såhär istället.
Vi kom väl endast hem en gång utan vinst eller placering.
Ronaldo är en grym ponny på att hoppa. Fantastiskt lättriden när man
väl hittar knapparna. Han kan vända på en femöring, vilket han bevisade
om och om igen. Vi hade väldigt roligt!
Tränade mycket och var ofta ute och tävlade. Tävlade upp till LA på
Ronaldo. En rolig grej är att vår debut i LA var i Sösdala och just den
dagen mådde jag så fruktansvärt illa :o Mådde inte alls bra, men
väl inne på banan så var det verkligen full koncentration.
Vi nollade och slutade på en andraplats! :o Snacka om glädje!!!



Det här är en ponny som kan gå de största klasserna. Han har alltid
den otroliga viljan på banan att sätta nollan. Otrolig tävlingsponny är
han. Han kan mycket väl busa på hemma, men på tävlingsbanan
är han alltid skärpt.

  

Den tiden jag hade med honom där var för flera år sedan.
Roligt är att jag nu i höst har ridit honom lite igen innan
han blev såld till H. Vi han med att tävla i Kulla ju, minns ni?
Vi blev tvåa i båda klasserna! :D

Ronaldo är en rolig ponny, med hur stor kapacitet som helst.
Önskar H all lycka med honom i framtiden! :)

Saknad ponny..

En häst som verkligen satte sig i hjärtat ska jag berätta lite om.
En underbar individ, Nellie. Stod hos Sie ganska länge eftersom
hon var så sönderstressad när hon kom. Lilla stackars stoet
hade verkligen panik när man red henne ibörjan. Kom dock
mer till ro senare efter MYCKET jobb och tålamod.
En urläcker renrasig fransk connemara som kunde hoppa hur stort
som helst. Jag menar verkligen HUR stort som helst. Inga hinder
var för höga för denna damen.
Hade jag bara kunnat hade jag lätt köpt henne själv. Hon var verkligen
en ponny helt i min smak. Het och känslig, med ett jobbigt förflutet,
men så underbart snäll ändå. Ville bara väl.
Undrar var hon är nu?
Jag har ingen aning. Någon som vet?








Fröken Fanny

  

  

 

Världens underbaraste ponny. Saknar dig Fiffi. Mest.
Vi hade så roligt ihop, alltid.

Någon som vet?

Någon som har en aning om var denna underbara ponny är?
Hade en sommar för några år sedan en 4-årig valack på tillridning.
Oh, what a nice surprice hette han. Från tyskland, världens goaste
lilla ponny. Så underbart snäll <3
Har nog aldrig varit med om en så okomplicerad ponny med ett så
stort hjärta av renaste guld. Vet att han såldes till växsjö hösten
efter jag haft honom, där han inte betedde sig lika snällt.
Hade lite kontakt med den ägaren, men när hon sålde honom,
så försvann spåren efter honom. Jag fick aldrig veta var han blev
av. Nog för att jag brukar säga att jag aldrig fäster mig vid hästarna
jag rider, men denna ponnyn btyder verkligen något speciellt.
Han bevisade att det GÅR att förändra en ponny totalt.

Lilla älskade Prisse <3




Gamla, men fina bilder!







Ronaldo




Jag och fina Minty!

Tittade på lite gamla bilder och hittade
sessa fina bilder på mig och Cajsas fina
ponny Minty :)










Fröken Fanny, så saknad :'(






Cyna!

Här ska ni få se bilder på en superfin liten ponny
jag red ett par gånger. Det var Linda som köpte
denna underbaring från Polen. Superfint litet
d-ponnysto på fem år tror jag. Så snäll i alla läge!
Det är numera Emelie Hoppman som äger henne
och vad jag vet så går det bra för dem :)

Polski som hon kallas, visst är hon söt?
Riktigt snygg ponny :D


 
 

 

<3

Ahw, en saknad ponny.
Finaste, finaste Grynet <3


     

Hästar i mitt hjärta <3

Här bara måste jag lägga in
ett inlägg om Smulans Clown,
en superhärlig ponny jag red
ett tag och tävlade.

   

 

Han var så trygg alltid, ställde alltid upp.
Underbaring!

Hästar i mitt hjärta <3



Under 2006 och 2007 så jobbade jag lite
ibland på Östragårdens ponnystall.
Andra gången jag var där, så hade det kommit
en liten fux hon tänkt skicka tillbaka till tyskland.
ponnyn skulle tydligen vara väldigt hård i huvudet och
inte så snäll att rida på. Men, charlotte kände mig sedan
tidigare, och vi gav ponnyn en chans till.
Jag satt upp, och skrittade på långa tyglar en stund.
Det var en spänd ponny jag satt på. Tog upp tyglarna och
började trava. Lugnt, lätt och enkelt. Jag förstod inte riktigt
hur charlotte kunde tycka ponnyn var så svår?
Spänd var han, men absolut inte svår. Man behövde bara
tänka lugnt och enkelt på honom, så fungerade det.
Jag red honom där fram tills jag skulle åka hem igen
och han gick som en klocka. När jag åkt hem och veckorna
gick, så ringde charlotte och frågade ifall jag ville ta honom
på tillridning. Han trivdes tydligen inte där.
Javisst, jag var ju redan lite småkär i ponnyn. Hem till oss,
sommaren 2007 kom en sönderbiten, ganska smal och omusklad
ponny. Visst är han fin? frågade jag mamma. Hon bara suckade, haha!
Så fort han kom till skåneland, så blev ponnyn som bytt.
Han var otroligt positiv, glad och världens snällaste.
Kanske ska nämna att han bara var fyra år?
Det var en ponny man kunde lita på till hundra procent.
Han gjorde en ENORM förändring i både kropp och psyke.
Hans underbara psyke och sin härliga personlighet satte
stora spår i hjärtat på mig. Det var stor sorg när han åkte
tillbaka till charlotte för att säljas.
Fina, fina Prisse. Oh, what a nice Surprice. Ett välpassande namn <3


 

Bilderna är klickbara.
Du är så saknad. Ifall någon vet vart denna ponnyn är, blir jag jätteglad ifall ni berättar!



Hästar i mitt hjärta <3

Tänkte nu såhär på kvällen skriva om
ännu en ponny som tagit en liten bit utav mitt hjärta.
En b-ponny, cirka 122 i manke. Grynet.
En alldeles underbar ponny jag tog mig an på inridning
sommaren 2007. Glömmer aldrig när vi åkte och tittade
på henne innan vi tog hem henne. Det första hon gjorde
var att resa sig och slå med frambenen mot oss.
Haha, helt ärligt så minns jag inte så mycket av
vad jag tänkte, mer än att jag tyckte hon var ganska
så gullig iallafall under sin tjocka pannlugg.
Det här skulle bli kul. Inte kunde jag då ana att denna
lilla ponny skulle bli så otroligt rolig att rida in. 
Hon var verkligen en dröm att jobba med.
Världens snällaste ponny- alltid. När hon gick
under ryttare så kom hennes riktigt stora gångarter fram.
Herregud säger jag bara. Att en ponny korsad
med New Forest och Shetlandsponny skulle kunna
ha dessa enormt stora taktmässiga gångarter kunde
jag aldrig ana. Hon hade alltid otroligt lätt för sig, och
det tog inte många gånger innan hon gick i form i alla
gångarter och flyttade sig i sidan.
Aldrig någonsin har jag tvingat denna ponny till något, utan
det är hon själv som utforskat hur det är man ska göra.
Hon har frågat, jag har svarat.
När jag skulle börja hoppa henne var hon otroligt klok.
Hon hoppade allt, och hon hoppade fantastiskt bra.
Rund och fin i ryggen och fantastisk fram och bakbensteknik.
Jag var kär. Det hade inte spelat någon roll det här med
att hon var så fin, utan det var just det här med att hon var
en sådan otrolig sammarbetspartner som gjorde att jag
föll för henne. Fantastisk ponny. 

Numera har Grynet hunnit få ett jättefint föl, Tojje.
En fuxhingst efter Priory Dallas! 

Saknar dig Grynis!

   


Hästar i mitt hjärta <3

Jag tänker ha en kategori som ska få heta
"Hästar i mitt hjärta".

Under mitt liv har många, många hästar passerat.
Hästar kommer och hästar går. Det är så jag har haft
det. Men jag trivs med det. Som nu jobbar jag på Stall
kuskahus, där ca 500-600 hästar passerar under bara ett
år. Så jag har den hårda vägen fått lära mig att
man aldrig ska fastna för en häst. Och, avtrubbad
som jag är, så gör jag itne det heller. Det är mycket,
mycket sällan som en häst når mitt hjärta. Det är knappt
så att mina egna hästar gör det. Det hade varit alldeles
för jobbigt ifall jag hade blivit kär i många. Man blir
så ledsen när de lämnar en då.

Tuffast att lämna var min förra C-ponny Fröken Fanny.
Eller Fiffi som hon kallades.


Köpte henne Januari 2006 och hade henne i runt 2½ år.
Det var en lång, lång resa med den ponnyn, men en
mer personlig och underbar ponny får man leta länge
efter. Det tog lång, lång tid, men vi blev kompisar.
Hon litade på mig, och jag litade på henne.
Hon tog mitt hjärta med storm, vi busade, lekte,
gjorde ALLT tillsammans. Säg den ponny man går
ner till ridhuset för att spela fotboll med?
Jag sparkar iväg bollen, ponnyn springer som en idiot
efter, sparkar och för den till hinderstöden som jag ställt upp '
som "mål".  Stolt som en tupp var hon när hon lyckats.
Hon kunde det mesta. Apportera, buga, ligga, kompliment,
dricka ur flaska, ja som sagt, det mesta.
Hon var en fantastisk hopponny som hoppade hus.
Hon hoppade allt man styrde på.
Som dressyrponny svävade hon fram med sitt underbara yttre
som alla dressyrtränare föll för.
Hon var en känslig ponny som inte satte upp vem som helst på
ryggen. Hon bestämmer själv.
Tyvärr hade hon inte alltid huvud till att tävla. Oftast gick det superbra,
men vissa gånger blev hon blockerad. Man vad gör det.
Ingenting. Jag bryr mig inte. För jag hade en vän.
Hon betydde allt. Underbara ponny.
Jag saknar dig så.

   


(bilderna är klickbara)


RSS 2.0