I torsdags kväll märkte vi att fina Skandium inte mådde helt hundra. Ni vet, kolikkänningar... Enligt konstens alla regler var vi ute och gick, övervaka hela tiden och kämpade på. Men i och med hon inte blev bättre alls, snarare sämre så tillkallades veterinär direkt som gjorde ALLT hon kunde. Mediciner, massor av dropp osv osv osv. Men det blev bara värre. Veterinären åkte hem när skandium stod med dropp och sa att det här SKA hon bli bättre av, annars ring mig direkt! Tyvärr blev hon inte alls bättre, utan det hela förvärrades fort. Veterinären kallades ut igen och gjorde det sista hon kunde, sen fick vi lasta hästen vid halv fem på morgonen och köra till djursjukhuset. Där inne fick hon tyvärr avlivas bara sisådär 2 timmar senare. Hon var för komplicerad och dålig att hon inte gick o rädda. Vi gjorde allt för henne, men det räckte inte. Jag som aldrig gråtit för en häst förrut, grät i flera timmar efter vi fick höra hon somnat in. Jag blev verkligen helt förstörd.

 

Finaste, finaste Skandium blev 7 år gammal.