tankar mitt i natten...
gör genom att skriva lite snyftinlägg om hur elaka folk är. Välkommen till verkligheten
töser, det är så det är. Jag försvarar absolut inte de som är elaka, absolut inte.
Det är bara förbannat jäkla trams att lägga sig i och försöka trycka ner andra.
I hästvärlden så finns det ingen som tycker likadant som någon annan. Det bara är
så. Det ÄR en tuff värld. Så fort du kanske har en lite bättre häst, du gör något lite
annorlunda eller är duktig själv, så kan du ju räkna med att det finns avundsjuka
människor som mår bra av att kläcka ur sig tråkiga kommentarer.
Man får ju bara se till att tro på det man gör. Det går i perioder där både vuxna
människor samt barn kläcker ur sig det ena värre än det andra. Och så har det
varit sedan dagen när jag fick min b-ponny. Hur gammal var jag då? 10 år?
Men det finns ingen anledning att gnälla. Jag vet precis vad jag är bra på samt
mina brister. Varför ta åt sig? Självklart blir jag också förbannad ibland när det
verkligen går över gränsen, men inte går jag och gräver ner mig heller.
Såå skärp er, gräv inte ner er när ni själva säger att det bara är avundsjuka idiotiska
människor som säger så. Lyssna på er själva istället och lägg inte så jäkla mycket
energi på vad andra tycker. Lyssna på de som kommer med goda råd och lyssna
på de som vill hjälpa istället. Lägg energin på att suga åt er kunskap från de
bra människorna, istället för att bli ledsna över tomma tråkiga kommentarer.
Peppa dig själv varje dag. Kom ihåg allt du är bra på och fortsätt utvecklas på
dem grunderna istället för att bara gå och fundera på det negativa.
Kom igen - lite självförtroende åt er alla! :D
(Jag delar gärna med mig lite av mitt åt er som vill ha, hihi ^^ )
Eller? Vad säger ni?
Jag håller med dig, verkligheten är tuff ibland, och visst borde man strunta i vad folk säger. det spelar ju trots allt ingen roll hur bra man än gör något, det finns alltid folk som kommer att tycka någonting om det.
MEN. Det är svårare gjort än sagt. Och man måste få lov att uttrycka att det är jobbigt att det är på det sättet. Jag tar åt mig massvis av folks dumma åsiker, även om jag inte borde. Även om jag talar om för mig själv att det inte när något att lyssna på. Mitt självförtroende kan vara ett riktigt bottennapp ibland!
Jag tror inte det handlar så mycket om att söka medlidande. Kanske handlar mer om att nyansera bilden av sig själv och hästvärlden. Alla blir ju påverkade positivt och negativt och att skriva om det tycker jag inte alls är särskilt tokigt. Sen att det kan vara tråkigt att läsa om dagarna i ända är väll en annan femma! :)
