Det finns någonting i mig, som driver mig i alla lägen för att lyckas nå dit jag vill. Ett litet monster i mig som hela tiden brinner för att pusha på. Monstret är mitt ego. Jag kan ofta få frågan av folk "Ja, men vad hade du gjort om din sambo sa nej till något?"  Tja, jag hade sagt tack och hej. Jag älskar min man på alla vis, men pröva aldrig någonsin att stoppa mig från det jag vill. Jag hade kört samma race utan någon bredvid mig. Likaså säger folk gärna lite spydigt att "Ja, men vänta du bara... när du skaffa barn, då kommer du inte bry dig lika mycket om karriär längre" . Nu är det ju bara såhär, att det är just därför barn aldrig någonsin kommer finnas med i min världsbild. Jag har inte tid och jag är alldeles för egoistisk för att någonsin kunna ens tänka på barn. Jag har inget behov av det. Min lycka finns inte i kärleken el i barn. Min lycka finns i mina hästar, framgång, uppnådda mål och i att göra kunder nöjd. 

Lycka är när jag går ut på morgonen och går min runda för att checka av alla hästarna. Lycka för mig är när jag haft en riktigt effektiv dag. Lycka för mig är när jag ser mina ponnyer ta hand om sina ryttare som provrider. Lycka är när man verkligen lyckas hitta det perfekta hemmet till en häst. Lycka är när jag bläddrar tillbaka lite i kalendern och inser hur mycket som har utvecklats och hur fort allt har blivit större. Lycka är när jag inser att jag faktiskt har nått längre än vad jag hade förväntat mig, där gäller det att jag påminner mig själv- för i min värld så är aldrig något tillräckligt bra, lycka är också när jag känner att trots motgång på motgång, så är medgången större.

För mig är inte lycka ett stadigt förhållande el att vara älskad av någon. Jag må vara en kall  människa, men att jag har en man som gärna hänger med på min resa, är bara bonus och inget "måste" från min sida. Jag älskar min sambo hur mycket som helst, men det är inte där min lycka finns. Jag vill väldigt gärna att han hänger med i mitt liv, men skulle han av någon anledning inte vilja satsa med mig, så kan jag lika gärna göra det själv.  

Jag kan bli så himla frustrerad när jag hör kvinnor/män säga exempelvis att dem så gärna hade velat ha en häst, men sambon säger nej. Eller att dem så gärna hade velat ha en speciell bil, men sambon stoppar det. Ah, den listan kan ju göras lång, men vad jag försöker säg är att det är väldigt tragiskt när folk inte följer sina drömmar pga sin partner. Ens partner ska STÖTTA och inte stoppa. För att inte tala om när FÖRÄLDRAR försöker stoppa sina egna barn från sina drömmar. Alltså hallå? Ni anar inte hur många praktikanter jag har haft, där föräldern har stoppat sitt barn ifrån att gå på någon viss skola för att föräldern tyckt att en annan passat bättre. Ni anar inte hur många gånger jag har fått lyssna på föräldrar som sagt mitt framför sin son/dotter har stoppat drömmar.  Som den alex jag är, kan jag ju aldrig hålla käften då och kan inte låta bli att säg ifrån. Det är ALDRIG okej att någon annan står i vägen för ens mål och drömmar. Varken förälder el partner. Snälla allihop inse det.

Våga dröm jävligt stort och våga satsa på det du drömmer om. Det är INTE omöjligt och resan till målet är jäkligt häftigt att vara med om.  Om det så är att starta ett företag, ta en valpkull, köpa häst, eller bli nästa stadsminister.  Just do it.