Vardagen rullar....

Ibland kan jag bli lite sådär full i skratt när folk man pratar med på fullaste allvar tror att driva företag med häst är en dans på rosor. Vaddå, tänk - du har ju x många boxar och tänk vad mycket pengar du får in varje månad. JISSES, jag såg att ponnyn du nyss sålt, den var ju ute för 50 000:-, då har du ju tjänat jättemycket denna månaden!
 
Den där kategorin människor får mig att dra en djup suck och ah, nä - jag orkar ibland inte ens förklara. Vad tror ni liksom händer med dem 50 000:- ? Att de hamnar på lönekontot? Nja- inte riktigt.
 
Jag tänker lite såhär, antingen så är man en människa som har företag med hästar liknande mig och gör det för passionens skull.  Då går det nätt och jämt runt. Man lever för att få utveckla hästarna, man tar ut en rimlig lön och man lever väl ett ganska "normalt" liv. Eller ah, hur jäkla normal man nu är när man håller på med dessa djuren.
 
Eller, så är drömmarna ganska mycket större än så. Jag har i princip aldrig tagit ut en lön, utan jag låter alla pengar investeras i saker som i framtiden kan ge ännu mer betalt. Jag nöjer mig inte med det jag har nu, utan jag vill ju ganska mycket mer än såhär. Jag är ganska så grym på att komma på kreativa idéer måste jag ju lite kaxigt erkänna. Jag är grym på att lösa problemen som uppstår på vägen och jag är grym på att fullfölja mina mål och se till att det blir verklighet.
 
Vi har haft ett GALET tufft år bakom oss, typ fått tråkiga och väldigt orättvisa smällar gång på gång. Nu är det dags att rätta till allt och backa dem stegen vi blivit tvungna att backa och nu ta sats för att kliva upp igen. Det har tagit både psykiskt och fysiskt allt som hänt, men inte går det att gräva ner sig för det, utan det är bara att lära sig av smällarna och piska på sig själv att resa sig upp igen.
 
Vad krävs för att motivera sig själv då? Tja, jag kan ju bara tala för mig själv, men för min del så handlar det om att hitta de här små inspirationerna i vardagen. Olika block där jag skriver ner allt som händer, planer, ideér och hur jag ska nå dit är jättebra för mig. Jag behöver projekt att hålla på med hela tiden, det gör mig galet fokuserad. Det gör mig också galet inspirerad att göra en så enkel sak som att köra till grannklubben och titta på tävlingar. Trots att vardagen är ganska hektisk och tiden är knapp, så tvingar jag faktiskt mig själv att verkligen ta de här små stunderna till att motivera mig själv. Annars så blir man ju knäpp tror jag!
 
Jag, den snåle ekonomen själv, har även blivit bättre på att unna mig saker då och då. Typ, de där springskorna som kostade 200kr... Jag menar, jag mår ju så otroligt bra av att springa, så det är väl klart jag ska ha riktiga skor o springa i och inte stallskorna? 200kr är ju så små pengar, men hade det varit förrut, så hade jag vägrat och tänkt att de där 200kr är ju ett bidrag till det blivande ridhuset...
 
Jag skulle kunna spinna vidare på detta inlägget hur länge som helst, men känner väl att jag får sätta punkt för stunden i alla fall. Vet egentligen inte ens vad jag babblat om, men ibland är det bara så skönt o skriva av sig lite :) Det är ju trots allt det bloggen är till för! I med och motgång!
 
 
 
Random bilder på Tukan, <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0