Allt står still...

Just nu så står jag alldeles still i min ridning. Till och med så det känns som att det gått bakåt. Jag står och trampar på samma ställe och blir helt tokig på att jag inte lyckas ta mig ur det. Jag har ridit för mycket unghästridning (eller hur man nu kan säg för mycket... förstå mig rätt! ) och därmed så står jag nu och bara trampar på samma ställe med tävlingshästarna. Jag är sjukt dålig på att förklara med ord för ex min tränare hur jag känner och hur vissa grejer i ridningen känns - där har vi ETT stort problem. Hur lätt är det för tränaren då att hjälpa mig?
Jag drar ett exempel. Brun häst  (för att inte nämna någon speciell, det kan ju liksom kvitta) känns stark omlott med att den känns som en ål att rida på. Ena sekunden stark, försöker jag då åtgärda det genom att picka på bakbenen så blir den i nästa sekund som en ål att rida på och för att när jag rättat upp det så känns det som att den blev spänd och stum av mina hjälper. Ah, nu är detta bara ett exempel, men när jag där sitter på hästen så försvinner hela mitt ordförråd och jag sitter där stum och kan inte förklara hur det känns. Jag tror mig veta vilken känsla och vilken form jag söker, men jag får inte till det och det blir ju inte bättre av att jag är så otroligt dålig på att prata och därmed lyckas jag inte förmedla hur det känns.
Det konstiga är att jag absolut inte har några problem att analysera och förklara för en exempelvis hästägare som har en häst på inridning el utbildning hur det är och hur det känns och vad jag jobbar på. No problem. Det är den här biten med tävlingshästarna som känns svår.
 
 
 
Jag har i hela mitt liv ridit hästar till försäljning, utbildning och så vidare, men jag är amatör på tävlingsbiten. Jag räknar inte in det jag tävlat på ponny, för det är en så dramatiskt stor skillnad så det går inte ens att jämföra.
Just nu sitter jag på fantastiskt fina hästar som har potential att gå hur långt som helst och förstår ni känslan och frustrationen när jag känner att jag får dem att gå bakåt i utbildningen? Det känns förjävligt.
Alla har vi svackor. Jag försökte så gott jag kunde analysera det lite med min tränare och vad vi kom fram till är att jag nog just nu ligger mitt mellan två ridstilar. Unghäst/sälj-en-häst-fort -stilen och rid-på-riktigt-o-utbilda-till-msv-klass-stilen. Jag ligger mitt mellan. Dels har jag börjat känna efter extremt mycket, jag har lärt mig och förstått många, många fler grejer än vad jag tidigare kunnat och där har jag tappat en bit på vägen. Jag har liksom tappat grejen med diciplinen på hästarna, ex hur svårt kan det vara att göra en halt korrekt? Eller hästarna FÅR inte gå emot skänkel never-ever... Listan på alla problem jag har just nu kan göras lång känns det som. Som sagt, av någon skum anledning så har jag inga problem med försäljningshästarna el utbildning/inridningshästarna. Där fungerar allt utmärkt. Jag bara MÅSTE få det att fungera med tävlingshästarna också.
 
 
Jag måste fundera ut planer på hur jag ska gå vidare och det är kvickt. Det ÄR ångestfyllt att rida dåligt, rent ut sagt som en kratta.  Men, det är en period som bara måste övervinnas. Tror det är mer ångestfyllt när man har det som jobb att rida. Då bara måste det fungera liksom.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0