Ponnyn som tagit sig hela vägen. Hela vägen till toppen, men
han har vandrat en krokig väg och allt har inte varit en dans på rosor.

Tänkte berätta historien om ponnyn som satte stora spår i mitt hjärta.

År 2004/2005 så åkte jag upp till runt varberg och skulle titta på en ponny.
Det var väl inte den ponnyn jag var direkt förtjust i i annonsen, men vi skulle
ändå åt det hållet, så varför inte titta? Ponnyn stod hos en ryttare som köpt
honom bara ett halvår tidigare för att tävla stora klasser på honom, men
det blev inte riktigt som hon tänkt. För han var väl inte riktigt helt överrens
med henne. Ryttaren tävlade de största klasserna själv på flera ponnysar,
men trots det så lyckades hon varken få rätt på eller sitta kvar på denna
ponny.

Liten var jag men jag satt upp och provade honom. Jag minns inte så mycket
från den dagen, men jag minns att ponnyn liksom pustade ut och kändes
ganska harmonisk. När jag provat honom så la han hela huvudet i min famn
och det var som att han bad mig om att ta med honom!

Och kunde alex hjärta neka honom? Nej. Hem kom vi senare med en stoooor
ponny, på papperna 142cm. Omusklad och med en väldigt svag livsgnista.
Han hade ju trots allt varit så gott som bortglömd i ett halvår. Han dög ju inte
åt den ryttaren som inte redade ut honom.

Poetic Poetry fick smeknamnet Pelle. Folk som såg oss på lite håll kunde inte
skilja om det var min b-ponny Ronja jag satt på eller om det var Pelle.
Så lika var dem!

Pelle var en svår ponny. Han accepterade mig med en gång, men han var som
sagt mycket svår. Jag vet inte hur många bockserier jag varit med om på honom.
Alldeles för liten var jag, men vi kämpade på. Jag tyckte väldigt mycket om honom!
Sommaren där när vi flyttade ifrån stallet och ut på betet så blev ponnyn som förbytt.
Han bockade inte en enda gång under hela sommaren, och var som en dröm att rida.
Helt underbar. Men, så fort vi flyttade tillbaka till stallet och "kraven"/"pressen" kom
igen, så blev han väldigt svår igen. Jag försökte kämpa, men ponnyn var påtok för
stor och svår för mig då. Så vi la ut en annons.  Jag hade nu ägt honom i strax över ett halvår.
Hunnit tävla honom lite småklasser.

Det ringde väldigt många på annonsen, för vi la ut honom ganska billigt.
Några provade, men Pelle var väldigt bestämd och gick inte en meter med folk:o
Vi var väldigt kritiska och hade aldrig sålt honom om inte just Maria hade ringt. Från värmland
tog hon med sig hästtransport ner och kom och tittade. När hon satt upp, så slappnade ponnyn
av och gick som en dröm. Hon kunde göra allt på honom. Snabb affär och pelle åkte direkt
samma dag till värmland. Givetvis var jag ledsen, men samtidigt så var det det bästa vi kunde
göra då. Jag var för liten, han var förstor och för svår.

Maria gjorde ett fantastiskt jobb på denna ponnyn. Herregud, jag blir så imponerad varenda
gång jag tänker på det! Hon lyckades vända denna ponnyn och fick verkligen fram den
fantastiska kapacitet där var i honom! Hon var överårig dock och red honom som storhäst.
Under tiden hos Maria, så mättes han om och blev c-ponny. 139 cm var han och blev en
alldeles lagom c-ponny. Med Maria, så tävlade Pelle LA dressyr, och upp till 120cm hoppning-
med storhästarna! Hur läckert är inte det?

Ett år senare så kände Maria sig klar med honom och han åkte ut på annons igen.
Jag fick världens klump i magen. Jag visste ju hur han var och jag var ju fullt medveten
om att han inte var en enkel ponny. Men, efter att ha ringt Maria så blev jag lugn igen.
Hon hade inte bråttom och hon sa att han endast skulle få lov att bli såld till rätt hem.
Många hade tydlgien varit och provat honom, utan någon vidare framgång.
Han vägrade röra sig med de som prova honom!

Han bestämde vilken ryttare han ville ha på ryggen själv. Smart ponny.
Till sist kom där en mor och dotter. När mamman satt upp så gick Pelle
superfint. När dottern på runt 11 år satt upp, så kunde hon bara skritta honom.
Men, de blev förälskade ändå och bestämde sig för att köpa honom.

Och... där är han än idag!

Miranda, som tösen heter, kämpade ett halvår och kunde bara skritta honom innan
han accepterade henne. Det kallar jag kämparglöd och kärlek! Därefter har det
bara blivit framgång på framgång. De började på LCnivå i dressyr och hoppning
och nu tävlar de de allra största klasserna i dressyr.

De skördar framgång efter framgång. De debutera SM i höstas. De har fått stipendium
Miranda har fått 8 000 kronor, som användes till träning för A-tränaren Lars
Andersson i höstas. De tävlar framgångsrikt på de största tävlingarna.
De är uttagna till Nordiska Mästerskapen för C-ponny, falsterbotävlingarna och
massa mer. De har vunnit DM i stockholm.

Miranda har nu haft Pelle i runt 5-6 år och ponnyn är på toppen av sin karriär.
Jag blir tårögd när jag tänker på denna ponnys livshistoria och när jag själv
vet vilken svår ponny det är. Det är en ponny som väljer sin ryttare.
Han går inte en meter ifall han inte accepterar ryttaren. Det är en ponny man
måste vinna förtroende med. En ponny med DET.

Många frågar mig om jag ångrar att jag sålde honom då för många år sedan.
Men, nej. Absolut inte. Jag kunde inte gjort ett bättre val. För både min och ponnyns
skull så var det det perfekta. Och det kunde ju inte blivit bättre. Han är där han
ska vara. Hos Miranda Iderfors-Widell!





Som en saga!