På gårdagens fråga om handlade om bett, tycker jag att jag fick
jättemånga bra och intressanta svar. Olika som alltid, men väldigt
bra :) Lovade ju att själv berätta vad jag tycker om frågan.

Jag tycker inte alls att det är fel att betsla upp sin häst.
I den perfekta världen så hade ju alla hästar gått att rida på dem snällaste
betten, men oj så tråkigt om alla hästar hade varit precis likadana. Jag
tycker man ska rida på ett bett som fungerar för dagen. Jag själv rider på
både ett snällt milt tredelat tränsbett, samt så rider jag på ett lite skarpare
kimblewick. Trots att min häst är väldigt lätt i munnen för det mesta, så har
jag ibland svårt (spec ute) att svänga eller bromsa i galoppen. Därför väljer
jag att variera med ett lite skarpare ibland. Det ska ju vara enkelt att rida!
man ska inte behöva sitta och dra som en jude, trots att man kämpat länge
och försökt rida sin häst rätt. Alla hästar passar inte med de mildaste betten.
Det är väl bättre att kunna använda små osynliga hjälper på ett lite skarpare
bett än att behöva ha dragkamp med ett milt?
Det tycker jag iallafall :)
Sen är det klart att man ska öva upp lydnaden på sin häst, så den lyssnar
ordentligt, men ni förstår hur jag menar?
Sen tycker jag inte heller att det är fel när de sätter lite skarpare bett på
de små ponnyerna till de små ryttarna. För dessa små busar till ponnyer
kan vara riktigt starka för de yngre ryttarna. MEN, de måste ju då få den yngre
ryttaren att förstå att det är mjuka fina hjälper som gäller. Tyvärr ser man
ibland att det dras ganska mycket i väldigt skarpa bett på de små ponnysarna.
Då undrar man vart föräldrarna tagit vägen... och var tränaren tagit vägen...

Jag märker när jag rider Angelo på kimblewick-bettet att han i skritten blir alldeles
för lätt i munnen. Däremot så i traven och galoppen fungerar han hur bra som helst!
Han söker sig till en ännu lägre form med det bettet än det vanliga. Han är mycket 
enklare att svänga och är lättare att reglera. Med det bettet kan jag trycka på lite
i galoppen och sen enkelt kunna ta tillbaka honom igen. Vilket jag inte riktigt kan
med det tredelade tränsbettet ÄN. Trycker jag på honom i galoppen där, så är 
det vääldigt roligt och då glömmer man liksom bort att man har en pilot på ryggen xD
Han är för go <3

Sammanfattat, så tycker jag det är kanon att byta mycket mellan olika bett
och ser absolut inget fel i att rida på ett skarpare, ifall det behövs. Det ska
vara enkelt att rida  :)