Tänkte nu såhär på kvällen skriva om
ännu en ponny som tagit en liten bit utav mitt hjärta.
En b-ponny, cirka 122 i manke. Grynet.
En alldeles underbar ponny jag tog mig an på inridning
sommaren 2007. Glömmer aldrig när vi åkte och tittade
på henne innan vi tog hem henne. Det första hon gjorde
var att resa sig och slå med frambenen mot oss.
Haha, helt ärligt så minns jag inte så mycket av
vad jag tänkte, mer än att jag tyckte hon var ganska
så gullig iallafall under sin tjocka pannlugg.
Det här skulle bli kul. Inte kunde jag då ana att denna
lilla ponny skulle bli så otroligt rolig att rida in. 
Hon var verkligen en dröm att jobba med.
Världens snällaste ponny- alltid. När hon gick
under ryttare så kom hennes riktigt stora gångarter fram.
Herregud säger jag bara. Att en ponny korsad
med New Forest och Shetlandsponny skulle kunna
ha dessa enormt stora taktmässiga gångarter kunde
jag aldrig ana. Hon hade alltid otroligt lätt för sig, och
det tog inte många gånger innan hon gick i form i alla
gångarter och flyttade sig i sidan.
Aldrig någonsin har jag tvingat denna ponny till något, utan
det är hon själv som utforskat hur det är man ska göra.
Hon har frågat, jag har svarat.
När jag skulle börja hoppa henne var hon otroligt klok.
Hon hoppade allt, och hon hoppade fantastiskt bra.
Rund och fin i ryggen och fantastisk fram och bakbensteknik.
Jag var kär. Det hade inte spelat någon roll det här med
att hon var så fin, utan det var just det här med att hon var
en sådan otrolig sammarbetspartner som gjorde att jag
föll för henne. Fantastisk ponny. 

Numera har Grynet hunnit få ett jättefint föl, Tojje.
En fuxhingst efter Priory Dallas! 

Saknar dig Grynis!