2013 - ett mellanår...

2013 har verkligen varit ett tufft år på många vis. Mycket privat, men även ett , som jag kallar det, uppbyggnadsår inom företaget och i min karriär bland hästarna. Jag flyttade till Kvarnstena Gård strax innan 2013 vilket jag är otroligt glad för. Denna gården har verkligen öppnat många dörrar och hjälpt mig på vägen! Jag slungades in i dressyrens värld, då gården i många, många år fött upp galet fina dressyrhästar och nu när jag bor här, så är det jag som rider dem. Jag som i princip aldrig suttit i en dressyrsadel fick snabbt vänja mig vid det. Från att vara van vid att rida hästar inför försäljning, eller rida in/ utbilda under en kortare tid, fick numera tänka om lite och tänka långsiktigt. Kul, men annorlunda för mig, i och med jag inte haft hästar på det viset på väldigt länge.
Att helt plötsligt komma in i dressyrens värld och dessutom då bli tränad av någon som tävlat riktigt höga klasser och tränat många i sina dar, gjorde att jag verkligen fick bita ihop och lära om och göra rätt!
Roligt, absolut - men shit vad tufft ändå! Blod, svett och tårar kan jag numera säga att jag är på rätt spår och har fått en grymt mycket större förståelse för just den rena dressyren.
 
 
Men, trots blod, svett och tårar så gillar jag det. Jag älskar utmaningar och jag har verkligen blivit sporrad att sätta höga mål inom dressyren också, även om det är hoppning som ligger mig varmast om hjärtat. Medelsvår dressyr är målet nästa år!
 
Företagsmässigt, så har det gått bra. Riktigt bra faktiskt. Många hästar har passerat under året. Mycket kunder och fantastiska hästar. Blandad kompott med hästar, allt ifrån ridskolehästar till fina, fina tävlingshästar!
 
Jag har träffat hur många goa människor som helst. Bland annat alla goa praotjejer och jobbare som varit här. Coolt att bara ha fått supergoa tjejer hela tiden - hur lyxigt är inte det? Ni ska ha ett enormt tack för all hjälp. Hoppas ni också fått ut något av att vara här!
 
Kärleken då? Ibörjan på januari detta året så flyttade Bosse ut till mig och vi blev sambos. Många tycken och tankar var där hos folk, då det trots allt är 25 års skillnad på oss, men vad gör det? Vi trivs ihop och har det hur bra som helst. Jag vet inte vad som sticker mest i folks ögon. Åldersskillnaden eller att det faktiskt går väldigt bra för oss ihop? Ingen aning. Kaos på folk var det ibörjan, Bosse tappade enormt mycket kunder som inte tyckte det var okej pga detta (han är hovslagare). Herregud liksom, blir han en sämre hovslagare för att han är ihop med mig? Tror inte det va :)
 
Nu hoppas jag, eller jag hoppas inte - Nu ska jag SE TILL att år 2014 blir det bästa någonsin och jag ska verkligen ta alla chanser som livet ger mig. Jag är taggad. Jag vill bara sätta igång nu!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anna

kärleken övervinner allt!!! Lycka till och Gott nytt år och jag kommer imorgon , lovar för idag är man lite hängig och jobbar ... Kram Anna

2014-01-01 • 13:50:08
Postat av: Issy

Min bästis pappa är äldre än hennes mormor. Så det gör inget att det skiljer 25 år för det skiljer 30 på dem

2014-01-01 • 14:27:09
Postat av: M

Precis som om hans kunder har eller med ditt privatliv att göra? Så länge man gör ett bra jobb kan man väl skita i vad andras förhållande..?
Löjligt.

2014-01-09 • 02:41:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0