Jag känner mig helt lyckligt lottad att ha en häst jag verkligen
längtar efter att rida hela tiden. Jag längtar efter allt med honom.
Jag längtar tills dagen efter när jag ska rida honom igen.
Jag längtar tills vår första träning för tränare.
Jag längtar efter efter varje gång jag har möjlighet att hoppa/trava
över bommar. Det blir så stor skillnad varje gång.
Jag längtar efter att kunna åka på en liten terrängträning.
Jag längtar efter vår första pay and jump.
Jag längtar efter vår första tävlingsstart.
Jag längtar efter vår 110debut.
Jag längtar efter vår 120debut.
Jag längtar efter sommaren så vi kan åka till stranden och mysa samt bada.
Jag längtar efter att se hur han ser ut efter sommaren med massor av träning.
Jag längtar efter får debut på en fälttävlan.
Jag längtar efter vår 130debut.
Jag längtar efter varje jäkla dag framöver.
Varje dag är ett steg i rätt riktning och det här är tjusningen med att rida
outbildade unghästar. Det händer så mycket för dem! Allt är så nytt och
spännande. Varenda dag är rolig, för allt är ett framsteg. Unghästar har
en sådan fantastisk vilja och inställning. De är orörda. Man skapar vad man
själv vill. Angelo är verkligen en häst jag tycker om.

Hihi, förlåt, men jag är helt lyrisk. Det var verkligen längesedan jag
hade en egen häst som jag verkligen tyckte om! Har ju inte haft det
de senaste åren...