Idag är det dag två och jag ska skriva om min första kärlek. Såhär är det. Min allra första kärlek var den underbara människa jag fortfarande är tillsammans med. DG. Aldrig tidigare hade jag varit kär i någon, förren jag började umgås lite mer med DG och försod att den känslan jag hade för denna mäniska var ganska mycket mer än bara vänskap.

Jag och DG möttes allra första gången när jag flyttade till Kvidinge och jag letade efter en ponny. Jag hittade ju min b-ponny Ronja i stallet på ÅPK och där stod även DG och hans systrar med sina hästar. Så, vi var alltså ganska små när vi bråkade som hund och katt i stallet ibörjan. Haha. Kärlek börjar alltid med bråk? Japp så är det nog. För inte var vi sams många gånger.

Efter ett par år så flyttade vi hästarna på olika ställen och kontakten mellan oss togs väl inte upp förren flera år efter när jag började hjälpa DG med Dunder lite. Ska jag vara ärlig, så minns jag inte denna tiden så tydligt.. men jag började redan då fatta lite mer tycke för DG, men vågade inte säga någonting. Feg som jag var. DG var lika feg som jag så tiden här var ganska lång innan det hände mer. Helt plötsligt sen så ville DG väldigt ofta, lägg märke till VÄLDIGT ofta ha med mig till väla.. hahah... sööt... för.. vad skulle han ha på väla? Ingenting. Hihi! Men korkad som jag var tänkte ju inte jag på det utan vågade fortfarande inte säga att faktiskt... tyckte om honom.. mer än vad han kanske trodde?

Det var inte förren en dag när bussen svängde ganska kraftigt som jag vågade fråga om jag fick hoppa närmre och luta mig mot hans axel.. vad tror ni han svara? :):):) ahw, det var väl egentligen först då vi båda fattade att vi tyckte om varandra! Jag minns så väl när jag skulle hoppa  av bussen hemma och vi stod och tittade på varandra och inte vågade ge varan en kram. Fick ett sms av DG så fort jag hoppat av.. "Fan, ångrar att jag inte gav dig en kram" ... Det där smset levde jag på heeela kvällen <3

Trots det tog det en bra stund till innan vi vågade säga det till varandra.
Jag kan tyvärr inte tydligt minnas när, utan allt kom liksom utav sig själv. Både jag och DG skrattar åt allt detta idag. Vad fan liksom? Hur svårt kunde det vara och bara kläcka det ur sig att typ.. "jag gillar dig"?

Idag så har vi hållt ihop väldigt länge faktiskt och jag älskar DG lika mycket idag, som jag gjorde då om inte ännu mer. Vi är sämst på att komma ihåg datumet, men vad spelar datum för roll? Min DG. Världens finaste kille och världens mest underbara människa. Finns inget som känns så bra som att luta mig mot hans axel. Allt är perfekt då. Det ska vara vi. Hade kunnat skriva så mycket mer om hur mycket jag älskar DG, men jag tror jag avrundar här. Avslutar med några enkla ord. Jag älskar dig DG!